Människor har i mer eller mindre alla tider smyckat sina boplatser, bostäder och hem på olika sätt. Redan på stenåldern smyckades gravplatser och grottor, grottmålningarna är ett bevis på det. Färgerna som användes bestod oftast av djurfett blandat med jordpigment som gav färg, alltså färgpigment plus bindemedel. I stort sett ser dagens moderna färg likadan ut med pigment och bindemedel. Det används dock inte djurfett idag utan andra material, men det är ändå ett bindemedel.
Gamla anor
Den färg som började användas till att måla golv var linoljefärg, och linet har tjänat mänskligheten i 9000 år. Hur vet man detta? Jo, eftersom linfrön var föda och lin användes för att göra textilier. Linet vandrade in till Norden under Bronsåldern som var ca 1500-500 före Kristus och på den vägen är det.
De gamla egyptierna kände till linoljans egenskaper som bindemedel, men de använde den inte i någon större utsträckning eftersom de använde mineral till sin dekorationsmålning som inte fungerade så bra med linoljan.
Under renässansen på 1400-talet började bröderna van Eyck från Nederländerna att experimentera med tempera och oljemålning. Detta gav linoljefärgen ett stort genombrott. Sakta men säkert fick linoljefärgen fäste och slog igenom som dekorationsfärg till möbler, husgeråd och andra inomhusgrejer. Under 1700-talet började färgen även användas utomhus och så småningom tog linoljefärgen över som den vanligaste färgbehandlingen för trä, men även puts, stuck, natursten och metall målades ibland med linoljefärg.
Golv och färg
Redan på 1700-talet blev det vanligt att måla brädgolv med linoljefärg, men det var endast i de rikare hemmen detta gjordes. De fattigare samt mellanklassen hade fortfarande obehandlade brädgolv. Linoljefärg användes för att måla trägolv fram till en bra bit in på 1900-talet och det användes dessutom till alla typer av byggnader, inte bara i de mer välbeställda hemmen eller statliga byggnader. Golven målades för att se finare ut och mer exklusiva än vad de var. Ett målat golv kunde ge sken av att vara av dyrare träslag, imitera stengolv eller varför inte ett klinkergolv.
När linoljefärgen började användas på 1700-talet var det populärt att måla så det imiterade ett stengolv. Färgen skulle påminna om sten och det var även vanligt att måla i rutiga mönster i vitt och grått för att efterlikna marmorgolv. Rutor på diagonalen var på modet.
Under 1800-talet ändrades detta lite och nu skulle det vara lite ljusare toner som påminde om ek samt kalkstensliknande toner. Den typiska engelska röda färgen samt brunt blev också på modet för dem som inte ville ha ek-toner eller kalkstensimitation. Det började även växa fram ett intresse för schabloner och mönster för att efterlikna textilmönster på golven. Det skulle nästan se ut som målade mattor. Under 1800-talet var det även vanligare med målade trägolv hemma hos vanligt folk för att slutligen under 1900-talet falla lite i glömska när den limmade parketten gjorde entré och ersatte målade trägolv.
Hartsolja tog över
Fram till omkring 1930 var linoljefärg och Falu rödfärg de stora jättarna inom målning, men i samband med kriget och ransoneringarna så ersattes linolja med hartsolja istället. Hartsoljefabriker poppade upp här och där och målarna var missnöjda med kvaliteten på färgen, men linoljan hade gått ur tiden. Hartsolja har handelsnamnet Alkyden och är en syntetisk polymer som fås genom upphettning av exempelvis ftalsyra och glycerin. Detta ger en hård och glasartad harts. Berzelius, en svensk kemist lyckades framställa detta redan 1847. På 1920-talet kom den amerikanske forskaren Kienle på att koka fettsyror från torkade oljor som tallolja och linolja, och då blev Alkyden lämplig som innehåll i lackfärger.
Linoljefärg ökar igen
Nu, i modern tid har intresset för linoljefärg ökat igen, mycket tack vare att det är en produkt som är mer hus- och naturvänlig än många andra färger.
Även intresset för återbruk, vintage och chubby chic gällande inredningsmässigt och en större miljömedvetenhet har gjort att folk åter har fått upp ögonen för just linoljefärg. På 90-talet när linoljefärgen mer eller mindre återinfördes och började bli intressant igen blev väldigt många målare oerhört missnöjda. Detta berodde på att tekniken med linoljefärg inte längre var allmänt kunnande, och hade mer eller mindre blivit bortglömt. Färgen tar dessutom längre tid på sig att torka än vissa andra färger.